Publ. i Bohusläningen 27 juli 2026
Det är inte lätt att idag bibehålla en civiliserad ton i debatten kring det tragiska kriget mellan Ukraina och Ryssland. Lena Jarlöv försöker.
Med civiliserad menar jag här framför allt två ting. Insikt om att allt som sker i vår värld äger rum i en oftast komplex historisk kontext som kräver kunskaper innan man uttalar sig tvärsäkert och att varje konflikt och varje skeende alltid rymmer flera olika perspektiv, som måste erkännas och respekteras för att nå fram till en lösning. När det gäller konflikter i världen är diplomati alltid det civiliserade svaret – den civiliserade reaktionen.
Sverige, som en gång tiden var en alliansfri diplomatisk ’stormakt’, hade redan i början av kriget kunnat ingripa som medlande nation, t.ex.stött det fredsavtal som i princip låg färdigt för underskrift efter fredsförhandlingarna i Istanbul redan i mars-april 2022. Ett för båda parter gynnsamt fredsavtal som Zelensky hade undertecknat om inte USA och England i gestalt av Boris Johnson kommit flygande till Kiev och stoppat det med fagra löften. Så istället för en civiliserad fredlig lösning – ett grymt, destruktivt och utdraget krig.
Istället för fortsatt fred i Europa och koncentration på de verkligt akuta kriserna – klimat, miljö, sociala problem – accelererande krigsrustningar och krigspropaganda parallellt med att en civiliserad och saklig debatt systematiskt utestängts från och motverkats såväl i politiken som i mainstreammedia och ersatts av ett ”strategiskt narrativ”, ägnat att motivera militariseringen och krigsrustningarna.
Logiken bakom detta ’strategiska narrativ’ är enkel. Den är svartvit med Ryssland som den Onde och Ukraina som det oskyldiga offret.
Allt om Ukraina som stör den bilden, till exempel landets antisemitiska historia, glorifieringen idag av forna nazistkollaboratörer, förbudet mot ryska språket, kyrkan, litteraturen, den omfattande korruptionen. undanhålls allmänheten.
Tragiken ovanpå krigets tragik är sveket från politiker och mainstreammedia, den ”fria pressen” i väst. Istället för att debattera, ifrågasätta, ta reda på fakta, hjälper man till att som ”nyttiga idioter” hamra in detta förenklade, aggressiva narrativ i befolkningarna.
Under det pågående Nato-mötet i Ankara har man nu beslutat satsa ”tusentals miljarder i nya vapen – och Sverige är den stora vinnaren”, som rubriken lyder i SvD (10/7) utan tillstymmelse till reflektion eller kritik från tidningsredaktionen. Naiviteten i det västeuropeiska ledarskiktet tycks monumental. Har man glömt vad krig är? Tror man att krig är detsamma som ett spel, en lek?
Mot vem, vad skall alla dessa vapen användas? Planerar man ett nytt västerländskt korståg mot de otrogna, nu i öst? Ja, likheterna med medeltiden finns och vi som inte ansluter oss till det ’strategiska narrativet’ bör snarare liknas vid inkvisitionens kättare och heretiker än vid Torstenssons ”femtekolonnare” och ”ryska troll”.
Eva B Mannheimer, Göteborg