om mig

Kort biografi över ett barn av sin tid:
Född 1945 i Göteborg; filosofi- och sociologistudier i Lund, politiskt aktiv i Vietnamrörelsen och Clarté. Dotter Sara 1967.
1970-tal: lärare o forskare vid Gbgs Universitet i sociologi, kursledare för könsrollskurserna 1975-, aktiv i kvinnorörelse och kvinnoforskning, kollektivboende, enastående mor, 3:epristagare i Gbgs Handelstidnings essätävling på temat Kvinna: ”Modern mor möter mest motstånd”, artiklar i Ord&Bild, Kvinnovetenskaplig tidskrift mm.
1980-tal: Fredsmarschen Köpenhamn-Paris 1981, föreståndare och lärare vid Forum för tvärvetenskapliga kvinnostudier, Gbgs Universitet, red. för Tvärtanten, forskning och avhandlingsskrivande, ingår i den tvärvetenskapliga nordiska forskningsgruppen, ”Rörelseforskningsgruppen”, vars första verk är trilogin, Krisen, Rörelserna, Alternativen (Akademilitteratur 1984-85);
1990-tal: Brytning med svensk mainstream-feminism, medlem i Sveriges Författarförbund som översättare, undervisning i sociologi vid Karlstad Högskola, Skövde Högskola, fil.lic-examen vid Lunds Universitet, studier vid CG Junginstitutet i Zürich, studier i arabiska och antikhistoria vid Gbgs Universitet, egna religionshistoriska studier och kurser om ”Moderarketypens historiska metamorfoser”, första studieresan till Turkiet. Dotterdotter Anja Siri 1997.
2000-talet: Fortsatta studier i antikhistoria, översättningar, föreläsningar, egna kurser, artiklar i Coniunctio, CG Jungstiftelsens tidskrift, studieresor till Grekland, Syrien, Egypten, deltar i arkeologisk utgrävning i norra Jordanien, styrelsemedlem i Alexandrias Vänner, Arabiska Kulturföreningen, mm.
2010-tal: Privilegierad pensionärstillvaro, enstaka översättningar, studier i klassisk grekiska, andra studieresan till Turkiet och Grekland, upptäcker Eyvind Johnson och några år senare via Esaias Tegnérs Det eviga – som jag lär mig utantill –  Erik Gustav Geijer. Läxhjälpare, aktiv i nya stadsrörelser mot stadsledningens förtätningsraseri, bl.a i Trädplan och i motståndet mot Västlänken. Och inspirerad av keramikern Edmund de Waal och hans sökande efter porslinslerans ursprung och kulturhistoria, Den vita vägen, prövar nu även jag denna vita smidiga lera…