om mig

Kort biografi över ett barn av sin tid:
Född 1945 i Göteborg; filosofi- och sociologistudier i Lund, politiskt aktiv i Vietnamrörelsen och Clarté. Dotter Sara 1967.
1970-tal: lärare o forskare vid Gbgs Universitet i sociologi, kursledare för könsrollskurserna 1975-, aktiv i kvinnorörelse och kvinnoforskning, kollektivboende, enastående mor, 3:epristagare i Gbgs Handelstidnings essätävling på temat Kvinna: ”Modern mor möter mest motstånd”, artiklar i Ord&Bild, Kvinnovetenskaplig tidskrift mm.
1980-tal: Fredsmarschen Köpenhamn-Paris 1981, föreståndare och lärare vid Forum för tvärvetenskapliga kvinnostudier, Gbgs Universitet, red. för Tvärtanten, forskning och avhandlingsskrivande, ingår i den tvärvetenskapliga nordiska forskningsgruppen, ”Rörelseforskningsgruppen”, vars första verk är trilogin, Krisen, Rörelserna, Alternativen (Akademilitteratur 1984-85);
1990-tal: Brytning med svensk mainstream-feminism, medlem i Sveriges Författarförbund som översättare, undervisning i sociologi vid Karlstad Högskola, Skövde Högskola, fil.lic-examen vid Lunds Universitet, studier vid CG Junginstitutet i Zürich, studier i arabiska och antikhistoria vid Gbgs Universitet, egna religionshistoriska studier och kurser om ”Moderarketypens historiska metamorfoser”, första studieresan till Turkiet. Dotterdotter Anja Siri 1997.
2000-talet: Fortsatta studier i antikhistoria, översättningar, föreläsningar, egna kurser, artiklar i Coniunctio, CG Jungstiftelsens tidskrift, studieresor till Grekland, Syrien, Egypten, deltar i arkeologisk utgrävning i norra Jordanien, styrelsemedlem i Alexandrias Vänner, Arabiska Kulturföreningen, mm.
2010-tal: Privilegierad pensionärstillvaro, enstaka översättningar, studier i klassisk grekiska, andra studieresan till Turkiet och Grekland, upptäcker Eyvind Johnson och några år senare via Esaias Tegnérs Det eviga – som jag lär mig utantill –  Erik Gustav Geijer. Läxhjälpare, aktiv i nya stadsrörelser mot stadsledningens förtätningsraseri, bl.a i Trädplan och i motståndet mot Västlänken. Och inspirerad av keramikern Edmund de Waal och hans sökande efter porslinslerans ursprung och kulturhistoria, Den vita vägen, prövar nu även jag denna vita smidiga lera…

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *