Till Regeringskansliet/Försvarsdepartementet : Remissvar angående Defence Cooperation Agreeement, DCA.
”All makt utgår från folket …”. Är det fortfarande sant?
Utan någon som helst allmän och än mindre grundlig debatt har Sverige på två år förändrats till oigenkännlighet. Ett sedan två århundraden alliansfritt och fredligt land med högt internationellt renommé som diplomatisk stormakt, har plötsligt förvandlats till ett militariserat och krigiskt land. Ett land som utan folkomröstning, vilket borde ha varit en självklarhet i en demokrati vid en så radikal kursändring, ansöker om medlemskap i Nato och efter en lång förödmjukande och förnedrande process slutligen blir medlem. Ett land som i strid med lagen exporterar vapen till krigförande länder. Ett land vars försvarsminister i hemlighet sluter ett bilateralt försvarsavtal med USA – Defence Cooperation Agreement (DCA). Ett avtal som den svenska regeringen nu återigen försöker driva igenom i riksdagen utan allmän debatt och utan att svenska folket får tillfälle att sätta sig in i innebörden och konsekvenserna, dvs. utan folkomröstning. Med motiveringen att det stärker Sverigs säkerhet. Det kan med råge ifrågasättas.
DCA är inte vilket avtal som helst. Det går på avgörande punkter mycket längre än både Värdlandsavtalet och medlemskapet i Nato. Men p g a våra medias och politikers skandalösa tystnad förleds allmänheten att tro att det blott är en naturlig följd av de förra. Så är det inte.
DCA
DCA har inget samband vare sig med Värdlandsavtalet eller anslutningen till Nato. Vare sig det förra eller senare medger permanent närvaro av soldater från främmande makt på sitt territorium. Inte heller kränker de Sveriges suveränitet som nation.
Det gör däremot försvarsavtalet mellan USA och Sverige, DCA.
DCA är ett bilateralt försvarsavtal mellan USA och Sverige som ger USA ”obehindrad tillgång till och användning av överenskomna anläggningar och områden”, enligt avtalets ingress. De anläggningar och områden som åsyftas är Sveriges samtliga flygflottiljer och alla större améförläggningar, sammanlagt 17 listade, från söder till norr.
(De kan bli än fler enligt par. 30 i avtalet och utan möjlighet till demokratisk påverkan. Så har till exempel antalet amerikanska militärbaser kunnat utökas dramatiskt i Norge utan medgivande från de folkvalda.)
Avtalet är mycket omfattande och reglerar in i minsta detalj USA:s rättigheter – från amerikansk jurisdiktion och immunitet inom sina egna områden till den amerikanska personalens rätt till disposition av skattebefriade områden för rekreaktion mm, ända ner till detaljer som rätten att använda amerikanska frimärken!
Att det är USA som skrivit avtalstexten är uppenbart. USA har vanan inne att skriva avtal som detta med sina ca 550-850 (exakta antalet osäkert eftersom siffran hemlighålls) militärbaser i 80 länder runt om i världen, inklusive nu de nordiska länderna. Att det är USA:s intressen, inte Sveriges, som gagnas och värnas är lika uppenbart.
Sverige å sin sida har enbart skyldigheter. Vi avstår inte bara mark, tillhandahåller expertis och logistik utan står också för de ekonomiska ’fiolerna’, dvs betalar alla omkostnader för etablerandet av de amerikanska baserna. Stora summor som måste tas från det svenska samhällets mest akuta bristområden och åtaganden – sjukvård, skola, miljösatsningar. Baserna förbrukar enorma mängder bränsle, inte minst flygbränsle, bidrar till miljöförstörelse i form av giftigt spill och dumpning av farligt avfall. Detta i en tid av akut klimathot!
Den svenska regeringen avstår också rätten till insyn i vad som pågår på dessa amerikanska baser, vilka vapen som forslas dit för användning till ändamål man inte heller har insyn i. Till skillnad från Norge och Finland har den svenska regeringen också avstått från att explicit förbjuda kärnvapen på svensk mark. Man frågar sig varför?
DCA borde, om vi fortfarande betraktar oss som en självständig demokratisk stat, kräva grundlagsändringar eftersom avtalet innebär ett partiellt avstående från makten över det egna territoriet, dvs. vår suveränitet som nation. Grundlagsändringar kräver ett beslut med kvalificerad majoritet av två riksdagar med mellanliggande val. Kommer det att ske?
Sammanfattningsvis får ett beslut att godkänna DCA följande konsekvenser:
1.Inkräktar på Sveriges suveränitet över svenskt territorium. Genom att upplåta områden på svensk mark där svenska myndigheter saknar tillträde och insyn, t ex. i vilka vapen som lagras där, och där enbart amerikansk lag ska gälla frånhänder sig Sverige sin självbestämmanderätt. Detta är likställigt med att frivilligt låta främmande makt ockupera svenska markområden.
2.Ger USA oinskränkta möjligheter att utföra militära och fientliga operationer från svenskt territorium utan förankring i den svenska regeringen och riksdagen. Sverige kan bli indraget i konflikter och krig vi inte själva valt eller kan kontrollera, utan avgörs av stormakten USA. USA:s fiender blir fiender även till vårt land. Vad det kan innebära utan ett klart och definitivt förbud mot kärnvapen på svenskt territorium är uppenbart och skrämmande.
3.Underminerar de globala ansträngningarna att eliminera alla kärnvapen i världen. Sverige har ännu inte anslutit sig till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen (TPNW). Många svenskar är engagerade för att Sverige ska ratificera konventionen. Med lagring av amerikanska vapen utan svensk kontroll minskas möjligheterna för ett demokratiskt beslut om Sveriges anslutning till denna konvention. Redan som Natomedlem har Sverige fjärmat sig från detta mål. Nato är en kärnvapenorganisation som under 2000-talet lämnat doktrinen om ”No First Use” och antagit en ny, ”First Use” av kärnvapen och samtidigt transformerats från en ursprungligen nordatlantisk förvsarsorganisation till en alltmer offensiv organisation, där USA:s strategiska intressen prioriteras framför Europas.
4.Minskar i betydande grad Sveriges möjligheter att bedriva en fredlig utrikespolitik. Under tio år (som avtalet gäller till att börja med) kommer Sverige att vara låst vid kärnvapenmakten USA:s utrikespolitik. USA har gång på gång under efterkrigstiden, i synnerhet under de senaste trettio åren, demonstrerat sin benägenhet att välja krig framför diplomati och ansträngningar att nå fredliga och långsiktiga lösningar på konflikter.
5.Destabiliserar Sverige och Norden genom att öka spänningarna i hela regionen. För USA innebär avtalet däremot en klar fördel, eftersom det ger USA oinskränkta möjligheter att vidta militära operationer från svenskt territorium. Med ett försvarsavtal även med Sverige kan USA kontrollera hela Norden och kraftigt förbättra sina strategiska geopolitiska planer i de arktiska regionerna och i öster.
6.Försämrar trygghet och säkerhet för svenska medborgare. Genom att tillåta att USA får lagra vapen och annan stridsutrustning och förlägga militär personal på svenskt territorium försämras säkerheten avsevärt för svenska medborgare. Vid en väpnad konflikt mellan USA och annan makt riskerar svenska medborgare att bli en måltavla. Svensk lag kommer inte att gälla inom USA:s baser och amerikansk militärpolis har rätt att ingripa också i basernas närområden. Det innebär en stor otrygghet för närboende. Den folkgrupp i landet vars liv och huvudnäring kan komma att påverkas i extra hög grad är samerna. Trots det är Sameförbundet inte officiell remissinstans i DCA-beslutet!
7.Belastar ytterligare svensk natur, miljö – och ekonomi. Svensk miljö- och klimatlagstiftning är i många avseenden starkare än den amerikanska. Stora frågetecken finns när det gäller utsläpp av PFAS och andra giftiga ämnen liksom den ökade klimatpåverkan som den militära verksamheten innebär, bland annat den stora mängden flygövningar och transporter. DCA kommer också att innebära stora kostnader för Sveriges skattebetalare. USA skall ha tillgång till vägar, järnvägar, hamnar, landningsbanor, anläggningar och utrustning mm. mm. utan att själv betala en endaste krona.
Slutord: DCA gagnar inte Sveriges säkerhetsintressen
Undertecknad delar inte regeringens antagande att DCA kommer att stärka säkerheten i Sverige och Norden. Tvärtom riskerar avtalet att få en destabiliserande verkan genom att drastiskt öka spänningarna i hela regionen. Att ingå ett bilateralt militärt samarbete med en så gravt belastad stormakt som USA, vad gäller militära an- och ingrepp runtom i världen, innebär en säkerhetsrisk av högsta potens.
Ett försvarssamarbete mellan enbart de nordiska länderna skapar däremot möjligheter att agera gemensamt för avspänning och fred i vår nordliga region, för Norden som en kärnvapenfri zon. De bilaterala försvarsavtalen med USA motverkar och underminerar dessa möjligheter. DCA tjänar USA:s intressen, inte Sveriges, Nordens och Fredens.
Desto viktigare därför att den svenska riksdagen säger Nej till DCA!
Göteborg den 24 mars 2024
Fil.lic. Eva B Mannheimer,Dalheimersgatan 3 A, 413 20 Göteborg