Meditationer över nedstigning och uppståndelse

Meditationer över nedstigning,uppståndelse och uppvaknande

Publ. i Coniunctio, Årsbok för analytisk psykologi och kultur, 2012

Nedstigningen

När vi betraktar historien som en mänsklig tillblivelseprocess, en mänsklig upptäcktsfärd inte bara i den yttre – naturen, omvärlden – utan också i den inre världen, en tillägnelse av kroppen i all dess rikedom och komplexitet, av anden i all dess rikedom och komplexitet, av själen i all dess rikedom och komplexitet blir den en outtömlig källa till inspiration.

En gång i tiden var det Nedstigningen till underjorden som uppfattades som den stora initieringen, nedstigningen ner i, in i jordens inre, invigningen i dess mysterium av liv- död- nytt liv. Så var det så länge religionen och världsbilden hade feminina förtecken, och Jorden var Jordemodern i vars dolda inre allting hade sitt ursprung, sitt slut och sin nya begynnelse. Jord och Himmel var åtskilda sfärer men Himmelens gudomligheter var Jordemödrarnas söner och döttrar; storm- och åskgudar som Zeus, Baal, Tor, var söner, dundrande och förfärande men nyckfulla och oberäkneliga, till skillnad från Jordens mer förutsägbara rytm och ordning.

Ett av de mest utvecklade religiösa uttrycken för denna världsbild i den antika Medelhavsvärlden var de Eleusinska mysterierna, från början en uråldrig kult av Sädesmodern Demeter förknippad med agrara ritualer för att stärka jordens alstringskraft, och förbehållen gifta kvinnor, dvs. kvinnor som själva alstrat. Ur denna Demeterfest, Thesmophoria (den lagbärande) utvecklades mysteriekulten i Eleusis, som var öppen för alla – kvinnor, män, slavar – och med tiden allt mer förknippad även med människans existentiella problematik, människors behov av att förstå sig själva, sin själ, grek. Psyke, och vinna en försoning med sina liv och sin oundvikliga död. Den myt som stod i centrum i de Eleusinska mysterierna skildras i den vackra Homeriska Hymnen till Demeter: Den berättar om hur Demeters dotter, den unga flickan Kore, (grodd, frö) rövas bort av Hades till underjorden, om Demeters förtvivlade sökande efter sin dotter över hela jorden, om hur hennes vrede drabbar hela jorden med ofruktsamhet, och till slut tvingar Zeus att låta dottern återvända upp till jorden och förenas med sin mor under två tredjedelar av året, men först sedan Hades befruktat henne med en son, och med detta bröllop i underjorden förvandlat underjorden till en fruktbar plats, symboliskt uttryckt i Hades förvandling till Ploutos, ymnighetens och rikedomens gudom, och Kore till underjordens drottning, Persephone, den som tröstar och bringar hopp till de dödas själar. Upphöjd till olympisk gudinna förenas i henne alla de tre sfärerna, underjord, jord och himmel.

Myten som ursprungligen var en berättelse om det sådda fröets och groddens liv i jordens mörka inre i väntan på dess pånyttfödelse om våren i nya skott och sädesax, blev med tiden en berättelse om människans själ, dess fruktbarhet och fortsatta liv, och mysterieinitieringen en symbolisk nedstigning och frälsning genom skådandet av det heliga mysteriet.

Saliga äro de som skådat dessa mysterier/riter, som fått komma bortom jord, ty han känner livets slut och vet att det är en gudasänd begynnelse”, skriver Pindaros (522-442 f. kr.), den stora grekiske skalden från Tebe, om sin initiering i de Eleusinska mysterierna.

Fortsätt läsa ”Meditationer över nedstigning och uppståndelse”

Om manlighetens tillblivelse

(Publ. i Coniunctio nr 1/2004)
Det andra könet – det första jaget. Om manlighetens tillblivelse.
Essä om  Keld Zeruneith: Træhesten – Fra Odysseus til Sokrates – en bevidsthedshistorie  (Gyldendal, 2002)

“Om det inte alltid finns någon som är beredd att omtolka historien i ljuset av den tid vi lever i kommer vi att sluta som robotar.“  (Keld Zeruneith)

Fortsätt läsa ”Om manlighetens tillblivelse”

Den dolda draken i katedralen i Basel

(publ. i Coniunctio nr 2/2004)

Den dolda draken i katedralen i Basel – modet att tänka den förbjudna tanken

När Christina Oldfelt-Ekéus höll föredrag på den pågående grundkursen i jungiansk psykologi i Göteborg i november -03 om CG Jungs religiösa utveckling och tankevärld, berättade hon naturligtvis också om Jungs hädiska och livsavgörande vision som tolvåring; hur Gud lägger av en brakskit på katedralen i Basel:

“En vacker sommardag samma år (1887) kom jag vid middagstid ut från skolan och gick till domkyrkoplanen. Himlen var härligt blå och det var strålande solsken. Domkyrkans tak glänste i ljuset och solen speglade sig i det nya glaserade teglet. Jag var överväldigad av synens skönhet och tänkte: ‘Världen är skön och kyrkan är skön, och Gud har skapat allt och sitter däruppe i den blåa himlen långt härifrån på en gyllene tron och….’. Här kom ett tomrum och en kvävande känsla. Jag var som förlamad och visste bara detta: tänk nu inte längre! Det kommer något fruktansvärt som jag inte vill tänka…“ (Mitt liv, s.45)

Fortsätt läsa ”Den dolda draken i katedralen i Basel”

Om att förlåta borgerlighetens flickhustrur

(Publ. i Coniunctio nr 1/2000)

Om att förlåta borgerlighetens flickhustrur. Eller varför tog den kristna kyrkan över det Gamla Testamentet?

Ma – Matrona – Mat – Magna Mater – Mare/Maria – Matrix – Materia – orden som betecknar den första samhörigheten – livets första kropp universellt, Ma (se Eliade).  Urordets transformationer berättar ’his story’ om hur han lämnar ’her store’. Vår omsorg om (respektive fixering och behov av) materien – urordets nuvarande manifestation –  en evig och absolut längtan efter Ma.

Fortsätt läsa ”Om att förlåta borgerlighetens flickhustrur”